tisdag, mars 12

Min Hårresande Historia

Okej, jag tror jag har smällt det till slut. Hela min salig hårhistoria.

Ni förstår, jag gick från pest till kolera i hopp om guld och gröna skogar.

Vi börjar från början.

Jag har ganska tjockt hår som tåls att jävlas med. Såsom färgas, värmas, slitas och allt annat elak man kan göra emot hår. Det håller sig i skick trots allt jag utsätter det för.

Det är håret det.

Hårbotten är en helt annan historia. Den tål absolut ingenting alls.

När mitt hår var som tjockast och värst fick jag någon typ av klaustrofobi. Jag var tvungen att få bort det så att min hårbotten skulle kunna få andas och bli frisk.

Vi börjar med startbilder.




Min första tanke var att klippa lugg. Så lugg blev det.



Inte helt oväntat ledsna jag på det ganska så snabbt och då blev luggen bara jobbig. Jag är ingen fixare när det kommer till hår och lugg kräver en del arbete. Hårspännen, flätor och hattar blev ett faktum.




Jag bestämde mig för att klippa bort skiten och låta frisören gå berserk. And so she did.












Tills denna lil(l)a hårmanen var kvar.




Superblont och lila. Jag ska inte ljuga, det var en rolig frisyr att ha. Man såg alltid lite småcool och hård ut, fast jag är en tönt och mjukis.

It brought the Devil out of me.








Jag ledsnade fort och min hårbotten var helt förstörd. Dom köttsåren jag hade i skallen när jag kom hem ifrån frisören var i storlek enkrona. Väteperoxid är inte att leka med.
Eftersom jag inte ville konstant bleka rötter fick det bli en mörkare ton där håret kunde växa och hårbotten kunde laga sig själv.

Jag kallar denna perioden min "suburbia mom"-period. För det var exakt så jag såg ut, och kände mig. 



Jag till och med vann priser för mina "recycling skills" under den tiden. Man måste ju leva upp till sin roll.




Det blev en hel del mössor och luvor. För jag vägrade ha håret löst. Jag hatade helt enkelt frisyren.




Sen blev det lite bättre och jag kunde titta mig själv i spegeln utan att ha håret i tofs.




Nu börjar det bli okej. Idag hade jag håret löst (utomhus) för första gången på många månader.






Betnovat och att inte färga håret alls har gjort underverk för både mitt hår och hårbotten.

Det ska bli spännande att se vilka infall jag får nästa gång. Jag har redan nya idéer =)

2 kommentarer:

  1. Sagt det förut och jag säger det igen, fullkomligt älskar ditt hår! Hoppas hårbotten börjar bli lite snällare mot dig. =)

    Ta hand om dig söto <3 / ems

    SvaraRadera
  2. Awwww finaste Ems, tack <3. Hårbotten är helt ok nu. Jag får inte en smärre chock varje gång jag ser den i alla fall =D
    Alltid roligt att "höra din röst", saknar dig.

    Massor med kramar.

    SvaraRadera