onsdag, januari 30

Say What?!?!?

Jag brukar börja min dag med att läsa "Norrköpings Tidningar", också kallad "NT". Det är en underhållande tidning som sakta gjort en plats i min dagliga rutin.

Då och då kommer det en artikel som retar mig och igår kom just en sådan.

Jag slår upp första sidan och möts av en artikel om jogging, eller snarare en artikel mot jogging.

Ur Norrköpings Tidningar, tisdag 29 januari 2013. Klicka på bilden om du vill få den större.
För att lägga ribban var jag vill ha den vill jag öppna med att skriva att detta är nog en av dummaste artiklar jag har läst.
Jag förstår att Henrik Johansson inte alls joggar och inte ser någon som helst tjusning i det. Det kan jag köpa. Jogging är inte för alla. Det som dock stör mig är hans attityd i sin helhet. Han inte bara ogillar jogging och joggare, han drar femtioelva slutsatser som är helt uppåt väggarna.

Jag ska nu dissekera detta slöseri av papper.
  • Han blir illa berörd av joggare, såpass att han måste vända bort blicken. Nu vet jag inte hur mycket Henrik Johansson själv tränar, men det känns lite transparent, som att det egna samvetet gör sig påmint. Jag vet själv hur irriterad jag kan bli på alla som tränar, när jag själv inte gör det. Jävla hurtbullar! Men jag vet också att det är min egna ångest som talar, inte förnuftet.  
  • Han påpekar avsaknaden av leende joggare och vad det enligt honom bevisar. Att dom som joggar kanske är normala i huvudet? Vem sjutton har ett stort leende på läpparna när dom tränar, oavsett sport? Vem sjutton går runt och ler oavsett om man tränar eller ej? Framförallt när man oftast joggar själv. Vem är det då man ska le åt? För jag kan känna extrem glädje när jag springer, men den känner jag inom mig och har inget behov av att visa den för omvärlden i form av ett leende. Dock ler jag mycket mer generellt nu när jag tränar än vad jag gjorde innan. Det, enligt mig, bevisar betydligt mer. 
  • Jogging är ett tvång, som inbringar stress och får ohälsosamma effekter. Det känns bara som ett mantra en lat man kör med för att slippa ta tag i sin egna träning. För det saknar helt och hållet vetenskaplig förankring och är kanske det dummaste påståendet jag sett någonsin. Jag vet att Henrik Johansson skriver vad han tror och inte påpekar fakta, men oavsett är det så dumdristigt sagt att jag vill gråta. Visst vill man många gånger krypa ner i soffan, med en bra film och en stor skål chips och bara skita i träningen. Sedan tänker man på allt det positiva som kommer av att träna och framförallt det naturliga lyckoruset och inser att det inte är värt det. För om det är något som inbringar stress och ger mig ohälsosamma effekter är det om jag skippar träningen och lever totalt osunt. Då mår jag dåligt, i både kropp och själ. För min kropp vill springa och röra på sig, men min hjärna vill ta den lätta vägen ut, oavsett konsekvenser. Det är avsaknaden av träning som ger mig stress och rastlöshet, inte själva träningen. Sen Henrik Johansson är det mycket här i livet man måste göra oavsett om man vill eller inte, träning är en väldigt liten del av den kakan. Att få dessa "måsten" att bara inkludera träning, är väldigt galet.
  • "Det värsta exemplet på jogging jag sett var ändå en förälder som joggade och sköt en barnvagn framför sig. Då har det definitivt sprungit iväg alldeles för långt. Stackars barn!". Hade det inte varit för dom här två meningarna hade jag nog bara slagit iväg din artikel som dumdristighet, men nu blev det för mycket påhopp. Inte på mig personligen, jag har inga barn, men för alla föräldrar som inkluderar sina barn i sin träning. Vad är det som gör att det är så synd om barnet? Att föräldern tar hand om sig själv? Att föräldern aktivt motarbetar stress genom att träna? Att föräldern inkluderar sina barn i sina aktiviteter? Att föräldern tar ut sitt barn för friskt luft? Att föräldern springer med vagnen vilket vi vet att alla barn hatar? Jag tycker personligen det är så starkt och stort av en förälder att orka ta sig ut i springspåret trots småbarn. Att röra på sig och inte se barn som ett hinder, utan snarare hitta en lösning där barnet kan vara med. Småbarnsföräldrar är ofta stressade, hittar inte alltid tid för att träna, har kanske inte dom bästa sömnvanorna och känner många gånger att dom inte hinner ta hand om sig själv. Detta är väll ett utomordentligt exempel på att det går att kombinera småbarn och träning. Det finns speciella vagnar designade för att springas med och många barn fullkomligt älskar att åka fort i vagnen. Dessutom kan barnet och föräldern prata under hela joggingrundan (beroende på barnets ålder) och barnet lär sig tidigt att det är bra att röra på sig. För det är det Henrik Johansson! Det är inte synd om ett barn där föräldern tar hand om sig själv och hanterar sin stress genom att träna. Småbarnsföräldrar har det många gånger väldigt slitsamt. Jogging kan både bygga upp kroppen och orken. Att ta med barnet på joggingrundan är väll den ultimata lösningen. Dessutom är det väldigt viktigt för kvinnan efter nio månader av graviditet och allt va en förlossning kan innebära att bygga upp kroppen efter att den tagit ganska mycket stryk.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar