tisdag, december 18

Julbakning

Igår bakade jag äntligen lite lussebullar. Dom blev riktigt saftiga och goda, men långt ifrån snygga. Jag har helt enkelt inte tålamodet att göra snygga bullar, för mycket pill.

Jag använde mig av ett recept från vetekattens receptbok med modifieringar av Lisa Lemke och mig själv. Ett mycket bra recept, som jag tror är ganska svårt att misslyckas med.

Degen blev väldigt enkel att hantera och den kräver ytterst lite arbete för att bli perfekt.

Det här behövs:

ca 2 kg vetemjöl
1 paket smör
2 ägg
2 paket saffran (minst)
5 dl mjölk (tjockmjölk)
300 g socker
50g jäst
Någon nypa salt

Frivilligt:
Mandelmassa
Chokladprickar
Kanel

Så här gör man:
Vi börjar med att blanda ihop grunddegen.

1. Smula ner och lös upp jästen i 2,5 dl mjölk (jag använde gammaldags tjockmjölk).

2. Tillsätt 100g socker (jag använde råsocker) och 350g vetemjöl (jag använde vad jag hade: vanligt vetemjöl, vetemjöl special med extra fiber och dinkelmjöl).

3. Blanda ihop allt tills degen är smidigt och fin. Låt den nu jäsa i 30 minuter under bakduk. Till ungefär dubbel storlek.

Nu till botgöring.

4. Nu blandar du bara i alla ingredienser en efter en i den jästa grunddegen. Vi börjar med 2,5dl mjölk bara rakt ner i bunken och sedan slänger vi i 150g socker.

5. Därefter tar vi 200g smör (jag använde ekologiskt smör, gröna smör-förpackningen) och skär i tunna skivor som vi bara trycker in i degen lite varstans. Tänk på att hålla smöret kallt så blir detta mycket enklare.

6. Tillsätt en liten nypa salt.

7. Nu ska vi slänga i saffran. Många rekommenderar att man mortlar saffran med lite socker innan, men jag har ingen mortel, så jag slängde i det direkt från påsarna.

8. I med ett ägg.

9. Nu lägger vi så mycket mjöl så att degen känns bra. Jag höftade rakt av, men det blev ungefär 6 dl av massa olika mjölsorter. Arbeta nu degen ordentligt tills den känns fin.

9. Täck över med plastfilm och en bakduk. Nu ska degen få jäsa igen i 30 minuter igen.

10. Seriösa lussekattsbagare kokar nu sina russin i glögg, men det orkade inte jag.

11. Nu formar vi degen till lussekatter (eller punkt 12), sticker ner russin och låter dem jäsa på plåten i 10 minuter. Slå igång ugnen på 250 grader.  Sedan penslar vi dem med ägg och sätter in dem i mitten av ugnen i ungefär 6 minuter, eller tills dom fått fin färg. Väl ute pensla jag dock med sockerlag, koka vatten och socker tills sockret löses upp.

Fula med saftiga och goda.


12. Jag sparade hälften av degen till bullar, som jag fyllde med smör, mandelmassa, kanel och chokladprickar. Bara kavla ut, bre smör, strö kanel, riven mandelmassa och chokladprickar. Rulla ihop och skär till små bullar. Låt dem också jäsa i 10 minuter innan du penslar och sätter in i ugnen.




söndag, december 16

GAAAAAAAAAAHHHHHHHH!

Det skulle vara fel att skriva att det var en gudomlig upplevelse, men tanke på bandet, men jag hittar inte ord.

Ghosts spelning i Linköping var så in i helvete bra. Jag vill ha mer, mer, mer och mer.


Sa jag att jag ville ha mer?

Jag klädde mig så långt ifrån rock man kan komma. För det är så jag gör.

fredag, december 14

Fievel

Jag har ju inte direkt skrivit så mycket om Fievel. Lillpojken som kom in i mitt liv och som jag nu genuint och starkt älskar.
Fievel är en liten Burma på fyra månader och två dagar. Han är chokladbrun (sable), har härligt guldfärgade ögon (som fortfarande är lite bebisgrumliga) och stora öron som han inte direkt vuxit in i ännu.
Hans pappa är en Bombay vid namn Mac Gyver och hans mamma är en Burma vid namn Zanella.

Han kommer från Securitazz som du kan kika mer på HÄR.

Fievel kurrar mest hela tiden, även när man är arg på honom (han är väldigt busig), han vill alltid gosa.
Han är lite kräsen när det kommer till maten. Både jag och T har konstaterat att han äter för mer pengar i månaden än vad vi gör. I veckan har ugnsbakad lax, kokt emilskinka och hans absoluta favorit Royal Canin Kitten, stått på menyn.

Han sover nästan alltid mellan mig och T, gärna med en tass på T, troligtvis för att känna när T stiger upp på morgonen. För på morgonen är han väldigt hungrig och säger gärna detta högt och tydligt så T ger honom mat innan han åker till jobbet.

Denna lilla katten vill alltid vara med var det händer. Nyfiken är bara förnamnet. Sitter jag vid datorn är chansen 96% att han ligger i min famn. Förutom idag när han ville vara på tangentbordet och radera denna text hela tiden.

Fievel älskar sin storebror Bono som han gärna leker, sover och myser med.













Han klättrar upp längs morgonrocken, tar 3 sekunder. Sen tittar han när jag sminkar mig.





Så kan det gå.
Han gillade inte när T skulle åka till Tyskland.
T och F sover
I Igloon sover han gärna i när han tar sina dag-nappar, här tillsammans med Bono.
Gullungar.



Up up and away

Jag har legat totalt däckad (också därför jag har tittat så mycket på TV) av en förkylning som verkligen visste vad den gjorde. Hade jag varit dennes chef hade det varit en fet ökning i lönekuvertet.

Den smög sig på och eskalerade något så lavinartat. Nu börjar den dock trappa av lite. Tacka Gudarna för det, min mage börjar säga ifrån av alla tabletter som jag har tagit. En härlig kompott av ipren och treo.

För första gången på fyra dagar tog jag mig ut. Jag gick i ungefär en timma. Det var kallt, men det var gött.

Jag har bott i denna underbara gåva från lillasysters andra hälft V.

Jag hatade dessa skor från UGG förra vintern, men nu avgudar jag dem. Skönaste och gosigaste skorna som gjorts? Finaste alpaca ull i poloform fick pryda min överkropp (2012's bästa köp) från Anna Holtblad. Jag har bokstavligen använt den varje dag sen den kom i mina ägor.

HollyWeird

Okej, först lite roligheter såsom trailern till "Lone Ranger".



När vi ändå är inne på ämnet film kan vi ju glädjas åt att Tarantinos film "Django" snart kommer till en biograf nära dig. Rättare sagt 18 januari 2013.

Nu till något som förvånar mig en smula.

Det händer. Sen så händer det igen. Och igen.

Skådespelerskor och kända människor kliver ur bilen för att skrida ner längs den röda premiärmattan. Uppiffade, vackert klädda och redo att bli avgudade av oss vanliga döda.
Som alltid står fotograferna redo med kamerorna och trycker in halvmeterslinsen genom bildörren när hon graciöst ska ta sig ur bilen.

Awkward! No Panties Alert!

Inte helt oväntat har det hänt igen och denna gång visar Anne Hathaway hela härligheten.

Dom kallar det en "wardrobe malfunction". Jag ser det dock inte som det. Hade trosorna exploderat eller ramlat ner, då kanske det hade varit just det, men nu fanns dom ju inte där till att börja med så hur kan dom "malfunctiona"

Är trosor så himla obeväma? Har jag missat något. Dom finns ju i miniformat som knappt syns.

Vill man visa sin härlighet så säger jag fine, go for it. Inget farligt med det. Hälften av alla människor har den, varför ska vi låtsas som att den i existerar.

Men nu till det som gör mig lite irriterad.

Dagen efter sitter Anne i en intervju och berättar hur hemskt det är. Hon går så långt som att jämföra det hela med sin karaktär i "Les Misérables " som tvingas sälja sin kropp för pengar för att kunna ge sina barn mat.

Hmm, reality alert Anne. Du flashar dina vajayjay när du kliver ut ur en bil i en outfit värd lika mycket som en vanlig arbetare tjänar per år, till en premiär av en film du tjänade miljonbelopp på.

Okej, jag har inget behov av att se Anna Hathaways privata delar, men det var väll inte direkt en överaskning att bilden inte direkt hamnade i fotografens sopkorg. Och om det inte är en överaskning för mig, borde Anne verkligen veta bättre. Du är inte den första och lär inte bli den sista.

(jag tänker inte visa bilden, vill ni se den kan ni googla)

Nog om vajayjays. Nu ska vi snacka Brad Pitt.

För hans Chanel No.5 reklam är så jädra weird. Har ni missat den har du den nedan.



Say what? Återigen. Awkward.

Däremot är parodin från SNL och Taran Killam riktigt jädra rolig. Se den om ni får chans. Old, but gold.




torsdag, december 13

Skulls in the Tree


Syster hade införskaffat rockigaste julgranskulorna från Åhléns. I bakgrunden skymtas en annan liten guldklimp. Awwww kärlek.

Skräpsamlaren

Glittra och Fievel blir här kändisar för att vi recyclat så bra. T var givetvis också med på ett hörn, men vi tog åt oss äran.

Sen ville kanske inte F riktigt stå stilla för fotografi. Återkommer när intervjun finns tillgänglig för läsning.




onsdag, december 12

Bästast

Historieätarna på SVT. En av anledningarna till att jag betalar TV- licens. Okej T betalar, jag nyttjar. Jag är en tvestjärtad feminist.

En VD som alla andra...

...är Lars Nyberg VD för Telia Sonera. Med alla andra menar jag en stilig grå herre i 50 års ålder med mäktiga vänner och troligtvis ovänner också.



Han får han mig att tänka på hur viktigt pengar, makt och framgång är. Allt jag inte har med andra ord. Sen är han ju man också. Jag saknar ju helt Y-kromosomen :(

Det jag däremot undrar över är hur han valde att helt slå på off-knappen när det kom till samvetet. Jag älskar dom där Y- kromosomerna och bor med två praktexemplar, men vissa herrar har väldigt lätt att trycka på off när samvetet gör sig påmint. Om det nu gör det?

Det här är i och för sig ingen könsdebatt, för på andra sidan av Telia Soneras skandaler sitter en kvinna. Så jag ska bortse ifrån det idag och bara fokusera på Lars.

Sover man gott med massa pengar som huvudkudde även om man bidragit till att göra världen till en mycket sämre plats att bo på?

Vi låtsas att jag Glittra är ett stort telefonoperatör-företag (eller vad sjutton det kan heta) och jag vill expandera i världen. Jag ska inte ens gå in på hur jag etablera mig i Ryssland, ett extremt korrupt land, men låt säga att jag gjorde allt korrekt och jag bistår nu många ryssar med både internet och telefoni.
Nu känner jag för att etablera mig i Uzbekistan. Dock är Uzbekistan på pappret en Republik, men i själva verket är det en diktatur som kommit undan radarn pga sin relation till USA.
Oavsett, nu vill jag leka med deras 3G master och få ut mina tjänster och varor i landet. Hur många normalfuntade människor tror att jag kommer att kunna göra det utan att lägga saftiga summor i diktatorn och hans ensembles fickor?

Telia Sonera tyckte att detta var en bra marknad att kliva in på. Sen kan ni ju tänka hur det gick. Kanske det mest osympatiska, men också intelligensbefriande draget ett hyfsat respekterat bolag kan göra. I spetsen stod Lars.

Men när skiten slår emot fläkten är Lars ett liten skitunge som smyger iväg och gömmer sig under sängen. Det är inget kokain, kvinna och hotellrum vi snackar om här. Det handlar om rent folkförtryck och ett land fyllt av korruption.

Med makt kommer ansvar. Med makt kan man göra god skillnad. Tyvärr blir ofta makt förknippat med pengar, dåligt inflytande och ännu hemskare saker. När man hade kunnat göra så mycket gott!

Jag gråter inombords varje dag. Var har människans samvete tagit vägen. Ett stort samvete är ett tungt ankare, pengar är en stadig vind i seglet. Det måste förändras.


Ohh Sophia

Sophia Loren. En av de vackraste kvinnorna jag sett (även i nutid). Det finns så mycket personlighet och ansikte i hennes ansikte (om det nu är förståeligt för någon).

Hon för sig alltid med sån dignitet och flärd.





måndag, december 10

Jag är en nobel kvinna

När något vidrör mitt intresse, stannar det väldigt sällan vid en lätt beröring, det handlar om total omfamning. Just nu äter min hjärna det mesta som handlar om Nobelpriset. Troligtvis påverkad av tidens lag och det faktum att det just nu är prisutdelning av Nobelpriset, men det väckte också något inom mig till liv.

Jag har inte känt mig manad att skriva, tycka eller ens existera den senaste tiden. Ibland vill man bara vara en liten kugge i hjul som sakta driver framåt utan att någon märker.

Min hjärna har dock en törst efter kunskap. Något jag själv sällan ger den, men ibland får man vika under när chefen kräver det.

Igår spenderade jag dagen med att läsa på om Nobelpristagarna och föregående pristagare inom dom olika kategorierna. Sen avslutade jag kvällen med Nobelkonserten och lite research inför dagens stundande prisutdelning.

Jag slängde några blickar emot Norge och dess Nobel-gala och alla kontroverser kring det faktum att EU fick årets fredspris. Det fick mig givetvis inpå EUs egentliga grundare Paul-Henri Spaak och hans historia och vision.

Ja, och sen snurrar det bara på och jag lär sig massor på min väg.

Men, som med alla kunskaper man får, väcker det alltid frågor och ens egna tankar ska blandas in i smeten av fakta.

Det här har jag kommit fram till.

Jag vill prata mer med John B. Gurdon (nobelpristagare 2012 kategori: fysiologi eller medicin). Vilken fascinerande människa, med ett stort mått av humor och charm. Han fick mig direkt att tänka "Youth is wasted on the young".

Jag vill också ta en kaffe med Robert J. Lefkowitz. Årets Nobelpristagare i kemi. Under vår kaffetår kan gärna Alvin E. Roth (pristagare i ekonomi) trilla in och slänga något ord. Fika för en champion.

(Camilla Thulin fick precis lite igenkännande på Nobelfesten. Skoj.)

Sen måste jag ju ta upp ämnet, jag skulle straffa mig själv annars, litteraturpriset. 
Kåre Bremer gav min trångsynthet svar på tal. Han kliver in som en klassisk grå herre på täppan och säger exakt motsatsen till allt jag trodde att han skulle säga. Stockholms universitet har en underbar rektor och du är en man många i din generation borde ta lärdom av. Varför begränsa det? Alla generationer borde ta lärdom av honom.
Hans kritik emot litteraturpriset var som ljuv musik i mina öron. Män väljer män. Män i en viss ålder väljer män i en viss ålder som pristagare. Så är det.

Jag kan rätt och slätt använda hans ord för att beskriva hur jag själv känner. Vi vill se ett modernare pris och vi vill se modernare upptäckter. Sätt en gräns på att upptäckten ska ha skett inom de senaste 10 åren eller i detta fallet - boken ska ha skrivits inom 10 år för prisets utdelande. Det har redan ruckats för mycket på det som ursprungligen var skrivet: Upptäckten ska ha skett föregående år. Nu kan kommittéerna gå tillbaka så långt som 50 år i tiden. Absurt. 

Går vi tillbaka så långt som 50 år i tiden är det ganska logiskt att kvinnliga aspiranter inte direkt växer på träd. Marie Curie är trots allt en undantag från regeln (pristagare i både fysik och kemi).

Dock ska jag påpeka att jag gillar årets pristagare i litteratur, Mo Yan. Av det lilla jag sett av honom, har vi ganska lika tankegångar på vissa fronter. Jag kan också känna en viss stryka av att jag vuxit upp fattig, men också en konstig känsla emot överklassen, som jag inte vet bengynnas från min egna avundsjuka eller hur jag blivit behandlad.

Nu till allmänt tjabbel.

*Pristagarna får 8 miljoner kronor.

*Vad sjutton gjorde Anton Körberg på den norska prisutdelningen?

*Väldigt bra programledare, framförallt Ebba Kleberg von Sydow. Tyvärr fick vissa kommentarer mig att   helt tappa smaken för Anna Hedenmo. Antingen  är hon bara väldigt trångsynt och grådaskig, eller så har hon bara noll koll ibland. Hennes uttalande om spelteorier fick mig rysa.

*När Einstein tog emot sitt nobelpris i fysik (fotoelektriska effekten) stod det uttryckligen i hans diplom att han INTE fick nobelpriset för han relativitetsteori (E=mc²), det ansågs inte vara nog beprövat för att vara korrekt.

Nu ska jag fortsätta vara förkyld och mot alla läkares föreskrifter blanda min treo och ipren med gott riesling vin. 

Glittra is back (with a vengence).