måndag, september 24

You Are Such A Fruit

Päron, banan, äpple...Nej, det är inte fruktsallad vi ska prata om nu, utan kroppstyper. Det finns en uppsjö av information om hur man ska klä sig för sin kroppstyp och så vidare, men väldigt lite information om hur man kan lära sig uppskatta den kroppstyp man faktiskt har.

Det finns en hel del olika kroppstyper hos kvinnor, men jag tänker gå igenom de fyra baskategorierna. Är du osäker på vilken kroppstyp du är? Följa tabellen nedan som Trinny och Susanah gjort (ni vet dom som stylar alla kroppstyper på TV).


Din kroppstyp är väldigt förutbestämd när du föds. Du kan träna och äta hur rätt du vill, att ändra kroppstyp är nästan omöjligt. Det jag dock kan säga är att ALLA kroppstyper har sin fördelar. Det du dock kan påverka är muskelmassa och i vilken form din kropp är i.

Här har vi bastyperna:




Banan: En rak kropp. Höfter och byst är ungefär i samma storlek/mått. Inte väldigt väldefinierad midja. Kändis: Gwyneth Paltrow.


Äpple: Denna kroppen är större på överdelen och har oftast en tunnare nederdel. Större byst/mage, men smalare ben och höfter. Övervikt syns oftast runt magen. Kändis: Jessica Simpson.

Päron: Smal midja och mindre byst. Större runt lår, höft och rumpa. Övervikt syns oftast runt höftpartiet. Kändis: Jennifer Lopez och Beyonce.

Timglas: Byst och höft är oftast i samma storlek. Väldefinierad midja. Övervikt sätter sig på byst/höft. Kändis: Salma Hayek.

Jag är ett päron, men med en hint av timglas. Min midja är egentligen för lång för att vara timglas, men min byst är snäppet större än för ett päron. Dessutom kan min axlar vara aningens för breda för ett solklart päron.

Varför man vill identifiera sin egna kroppstyp? 

Dels för att det är mycket enklare att klä sig, man lär sig urskilja redan på galgen om det är ett plagg som bör finnas i ens garderob. Men FRAMFÖRALLT för att man ska lära sig älska, förstå och uppskatta sin kropp oavsett kroppstyp.
Som jag sa tidigare. Alla kroppstyper har sin fördelar och inget är fult oavsett vad som finns i modemagasinen. Jag kan inte vara en banan-flicka från modesidorna, för jag är en päron-flicka. Det jag dock kan vara är ett sådant fint päron jag bara kan. Att sukta efter en annan kroppstyp än din egna är bara dumt. Var istället stolt över din egna kroppstyp och gör det bästa av den.

Hur mycket jag än tränar kommer jag aldrig få långa smala ben, men vad jag däremot har lätt att få är en smal midja. Det är min fördel. Därför väljer jag ofta att markera min midja och dra fokus emot den. Skärp är ett pärons bästa vän, men det är också en banans vän för att ge en mer kvinnlig figur. Ja, ni förstår kanske åt vilket håll jag är på väg.

Fokusera på det positiva istället för att sukta efter något (någon) ni aldrig kan bli.

Gillar du inte din kroppstyp?

För liten, för stor, för tjock, för smal...

...synd för dig! Acceptera och älska det du har. Ditt liv kommer att bli jävligt tråkigt annars.

Nu till gårdagen. Igår tog jag och T en ordentlig runda i skogen. Vi har lite smått tänkt att köra en skogsrunda en gång i veckan, för det är verkligen en helt annan typ av träning än att springa på asfalt.

Vi tog en runda i Vrinnevi-skogen är i Norrköping. Det var tungt som attans, men så himla skönt efteråt. T studsa som en energikanin och jag följde flåsandes efter. Snubbla och drutta (nästan) också, så har lite ont i foten idag.

För att T varit så himla duktig bakade jag en "Darth Vader"-kaka åt honom. Vi fick världens finaste form av P+L att göra kakor med lite "dark force" i.

Kaka till T.

Själv tog jag en smoothie.


Enda nackdelen med att springa i skogen. Man blir väldigt smutsig och lerig.

Vår fina nya bil =(

Casall Compression Tightsen i lite bättre ljus.

söndag, september 23

Days by Glittra

Jag har haft en del att göra på senaste, men tagit någon bild här och där. Bland annat har jag ju införskaffat Casall Compression setet och jag älskar det. Alla tjejer som tränar borde älska det. Det får hela kroppen att kännas slimmad och stödd ( så det var ett ord) genom hela träningspasset. Kostar dock en del tyvärr.

Jag är en materialsportare och jag skäms inte över det. Jag ska ta bättre bilder och då kommer ni förstå varför ni vill ha Compression.











Nuff bout me. Sleepy time.

fredag, september 21

Behind The Voice

Rolig film om röstskådespelare.Så här kom diablo 3 karaktärerna till liv.


måndag, september 17

Obehagligt - Nödvändigt

En av de absolut bästa låttexterna som skrivits (enligt mig) är Bob Dylans - Master of War.

Som barn lyssnade jag på den om och om igen. För mig var musiken mina ögon utåt emot världen. Internet var ju inte så vanligt då och dom två TV-kanalerna vi hade hemma var begränsade. Filmer och serier kom inte på beställning med ett knapptryck. Fantasin var ett extremt bra verktyg som ständigt motionerades.

När man började upptäcka omvärlden, efter att ha vuxit upp i Kiruna, insåg man rätt snart att allt inte stod rätt till i vår värld. Under 80-talet hände en hel del omvälvande saker som inte märktes av speciellt mycket i lilla Kiruna.

Olof Palme blev mördad (jag minns än idag hur jag vaknade på morgonen av att mamma skrek). Ceaușescu tillsammans med sin fru avrättades i TV och i många av övriga europeiska länder var det oroligt.
Några år senare bröt Bosnienkriget ut efter en upplösning av Jugoslavien. Ungefär samtidigt upphörde staten Tjeckoslovakien att existera, när dess kommunistiska regering föll.

Förutom att vi samlade pengar till svältande i Afrika, så var det liksom ingen som kunde ta till sig händelserna. Internet har verkligen satt bollen i rullning, på gott och ont.

Men när man börjar ta till sig att världen faktiskt också består av ondska som barn, behöver man något utlopp för det. Hos mig fann jag det i musiken. Och textrader som nedan fick sätta ord på känslor man själv inte kunde identifiera.


You've thrown the worst fear
That can ever be hurled
Fear to bring children
Into the world
For threatening my baby
Unborn and unnamed
You ain't worth the blood
That runs in your veins.
Let me ask you one question
Is your money that good
Will it buy you forgiveness
Do you think that it could
I think you will find
When your death takes its toll
All the money you made
Will never buy back your soul.

Här har ni The Flying Pickets version av Masters of war.

In Another Life

Det har snart gått en månad sedan jag började äta rätt och det har varit både positivt och negativt. Att sluta med socker var inte svårt alls, betydligt lättare än jag någonsin hade kunnat ana. Det kändes som att jag verkligen blev fri ett jävla fängelse.

Man ska aldrig använda mat som en snuttefilt. När man VERKLIGEN börjar se mat som näring och bensin är man fri och jag kan inte ens beskriva känslan. Den där lyckan man kunde känna av att äta något gott, sött, fett, förbjudet och onyttigt återfinns i gigantisk form efter ungefär en månad utan allt det.

Som jag sagt tidigare. Jag jobbar inte för en "quick-fix". Jag jobbar långsiktigt. Mina mål är hela tiden i 9-veckors block.

Ska du sluta med sötsaker kan jag inte förtydliga vikten av att köpa en mixer. Inte nog med att du utan svårigheter får i dig dina fem frukter per dag, att äta blir också enkelt och okomplicerat.

Mina smoothies blir bara mer och mer avancerade och jag kan utan problem äta en hel middag gjord i min mixer (T's mixer). Man blir mätt och jag kan äta frukt, något jag faktiskt aldrig gillat tidigare.

Jag köper frysta bär. Ica Basic har billiga frysta hallon och jordgubbar, då får man också den där frysta milkshake konsistensen som jag älskar. Sen är det bara gå crazy med frukt, lite yoghurt och mjölk.

Idag slängde jag i mango. Något jag aldrig skulle äta färskt annars.

Dock har jag bytt till mejeriprodukter med låg halt av laktos. Min mage var knasig en längre tid och jag tror benhårt all mjölk låg bakom. Nu är den dock bra igen.

Ska man dock byta livsstil måste man inom sig höra en röst som säger att du verkligen vill detta. Annars kommer det skita sig efter en månad. Men min passion och min drift just nu är helt sjuk. Jag känner mig som en vinnare. Något jag ALDRIG gjort i hela mitt liv.

Du kan inte göra det av ytliga skäl som: "Jag vill bli snygg och fit". Det måste finnas mer bakom. Ett driv. En passion. En känsla av att ta hand om dig själv för dig själv. Inte för att gemene man ska kolla in dig på gatan.
Är det din drivkraft kommer maten bli en last. Du kommer att fokusera på fel saker. Med fel saker menar jag det faktum att du kollar dig i spegeln efter en månad och inte ser någon skillnad. Det går inte så fort och det ska inte gå så fort. Det ska handla om att nå träningsmål, inte viktmål.

Eller ska och ska. Du får fokusera på vad som fungerar för dig, men med facit i hand och en hel del år på nacken har jag mina teorier.

Jag springer fyra dagar i veckan nu och följer couch-to-5k slaviskt. Förutom att jag kör fyra dagar istället för tre.
Går man ut för hårt kommer det sluta på två sätt. Du blir skadad (det händer nästan alltid under de första månaderna innan kroppen fått bygga upp sig) eller att du tappar suget/drivet.

Det finns några saker man ska förvänta sig när man börjar:

1. Du kommer att bli tokhungrig första tiden. Din kropp skriker efter mat. Jag kan vakna mitt i natten och vara så hungrig så jag skakar.

2. Du kan till och med gå upp i vikt under ditt första halvår. Nu menar jag inte vikt på vågen (fuck that) utan det faktum att din kläder känns trånga.

Detta är helt normalt och inget du ska skrämmas över. Vill din kropp ha mat, låt den äta. När du identifierat det som riktigt hunger och inte "comfort"-food eller ett sötsug för att du ätit fel eller för lite. Ät. Men ät bra.

Unna dig saker!

Se inte dina belöningar i mat eller godis. Jag vet inte vad som hänt med mig på senaste, men jag unnade mig på ett helt sjukt sätt härom dagen.

Jag ringde hem till en potentiell arbetsgivare. Hon visste i och för sig att jag möjligen skulle ringa, men det är oavsett något jag aldrig skulle ha gjort annars. Det kändes bara så lätt. I mitt huvud hörde jag bokstavligen en röst som sa: "Du förtjänar detta, du är duktig".

Jag är kanske världens blygaste människa när det kommer till sådana saker. Att gå runt och känna sig otillräcklig är bara så himla fel. Men så har jag känt i ALLA år.
Nu känns det inte så längre. Jag känner ett lugn. Och vet ni varför?

Jo, för att jag kommit till insikt och jag har vunnit min EGNA respekt och tillit. Jag tror på mig själv och jag är sams med mig själv. Och jag skulle ljuga om jag sa att det berodde på något annat än den totala förändringen jag gjort.

Ju starkare min vilja och kropp blir, desto starkare blir mitt psyke.

Då kommer jag osökt in på aggressioner och ilska. Något jag känt i alla år. Jag har varit arg på världen, arg på mat, arg på grannens ungar, arg på alla jag spelar med och framförallt hyst en sådan otrolig ilska emot mig själv (vilket är det ilska i 80% av fallen härstammar från).

Vet ni hur påfrestande det är att gå runt och vara arg hela tiden? Man är som en vandrande bomb, redo att smälla av för minsta lilla. Ju mer man förtrycker ilska desto mer lyser den igenom. Man blir som en liten bitsk hund, men man låtsas vara en labrador.

När du springer är det som att du bara slänger ut ilska i varje steg du tar. Den liksom rinner av dig. Det där berget av demoner som bodde inom mig är bara puts väck. På bara några veckor. Och jag lovar er, det är en hyresgäst du inte kommer att sakna.

Det ultimata testet kom härom dagen. En kille från England som jag känt och spelat med länge kom in och snackade med oss på TS. Redan innan han kom in kände jag att han hade taggarna utåt. Han var så arg på allt. Men mest störde jag honom. Det störde honom som sjutton att jag inte tyckte som honom i olika avseenden och han ville liksom racka ner på mina åsikter och få mig att känna mig felaktig eller att ändra uppfattning.

Normalt sett skulle jag agera som förr. Antingen nedvärdera mig själv och mina åsikter eller slåss som en jädra tiger för att han hoppar på mig. Nu valde jag inga av dom vägarna.
Jag satt helt lugnt och förklarade väldigt sakligt vad jag kände och tyckte. Min puls gick inte ens upp. Min röst lät mjuk och stabil.

Ungefär tio minuter in i samtalet slår det mig. Vad är detta? Jag känner inte alls igen mig själv. Lugn som en filbunke och jag känner inte ens att jag kommer  att tänka på saken när jag väl slutat prata med honom.
Den normala jag skulle ha suttit och gnetat i skallen i flera dagar över att någon betett sig så. Gå igenom och dissekera hela samtalet. Byggt hat och ilska. För vad? Ge honom min energi och tid. Nej tack. Jag har bättre saker att göra. Och nu har jag faktiskt det.

Kanske är det helt enkelt så att människan är byggd för att röra på sig. Att springa är en ventil. Ett avgasrör. När vi inte gör det mår vi dåligt. Allt skit stannar inom oss. Vi är så arga och nedtryckta. Våra negativa känslor stannar inom oss och bygger ett äckligt litet näste.

När man springer flyger man fram, man svävar över marken. Det kan göra ont så in helvete när vi väl gör det, men känslan som infinner sig efteråt är utom denna värld. En tillfällig smärta för ett beständigt lugn.

Vi behöver springa, vi är designade för att springa och vi är födda för att göra det.

Du ska också unna dig nya träningskläder. Att träna i nya, och framförallt funktionella kläder, är som att byta in sin Volvo 240 emot en Porsche 911 turbo. Nog sagt.

Jag kan rekommendera att investera i high tech, såsom de nya kompressionskläderna som trillar in på marknaden. Tyget ökar blodcirkulationen, återhämtningen samt agerar som stöd åt de största muskelgrupperna.



Mina favoriter kommer ifrån Casall.
Ovan: Casall Compression Longsleeve
Nedan: Casall Compression Tights
(sportamore.se hade rea på dem i helgen såg jag allt)

Glöm inte heller en snygg jacka med inbyggda reflexer nu när det börjar bli mörkt.

Denna orangea goding finns just nu på rea HÄR
Jackan kommer ifrån Casall och heter Luminous jacket - Bird of Paradise

Efter några månader tycker jag också att du ska investera i nya träningsskor och börja skära ner på dämpning. Exempelvis Five Fingers som jag skrivit om tidigare. Bygga upp muskulaturen kring foten och inte förlita hela sin kropp på konstlad dämpning.

Läs på massor. Det är jädrans skoj att läsa om träning och mat. Frossa i forum, bloggar, bilder, träningskläder, recept och inspiration.

Puss!

söndag, september 16

Days

Dagarna har bara rusat fram och jag har liksom inte hunnit med. Varken mentalt eller fysiskt.

Träningen går riktigt bra och jag tycker fortfarande det är något av det roligast jag gjort i träningsform (couch-to-5k). Jag äter dessutom riktigt bra, men jag sover som en kratta.

Just nu går jag lite med tunnelseende och det påverkar tyvärr min aktivitet på bloggen.

Jag kan lite kort i bilder berätta vad som hänt.




T fick en mixer i födelsedagspresent. Det går på högvärme. Jag dricker minst en smoothie varje dag, fullproppad med bär och frukt. Bara fantasin sätter gränserna. Dessa mini-mixar är verkligen underbara. Inget stort och klumpigt att diska.


Vi äter bara lagad och enkel mat. Som jag sa tidigare. Jag vägrar krångla till det och jag vill ha rena råvaror.


Och så lite smoothie till efterrätt istället för sötsaker. Fungerar perfekt. Jag lovar.

 Färska blommor pryder vardagsrummet varje vecka. Det är en ny personlig regel.

 Jag smygfotar fortfarande andras hus och trädgårdar. Det där sneda lilla äppelträdet var så sött.

 Det tar vi en smoothie på.

 Jag har inhandlar orangea strumpbyxor. Orange är min absoluta favoritfärg just nu. Jag kan gå så långt som att säga en hint av besatthet.

Ibland hör någon mina böner. En energidryck som smakar gott och inte får tänderna att vittra sönder vid andra klunken. Jag dricker minst en varannan dag. Besatthet nummer två. Femme Natural Boost heter den magiskt goda drycken, som dessutom piggar upp.

Och så lite bilder jag glömt att visa. Jag älskar ju min systers hem (orly). Hon är väldigt kreativ och uppfinningsrik. Kolla in det"senaste" som hänt i deras lägenhet.

 Skrivbordet var ett fynd från blocket tror jag.


Tegelvägg...

 ...med stort lönnfack. Skafferiet har dom gömt undan snyggt och stiligt. Handtagen på lådorna är läderband istället för de klassiska knopparna.


Le Kitchen.Spisen ifrån SMEG är en favorit.


Gästrummet. Här sover man gottis kan jag lova.

Men om ni missar det är jag just nu besatt av smoothies och vår nya lilla mixer. Jag har nog aldrig ätit (fått i mig snarare) så mycket frukt som jag får nu.
Alla borde han en sådan hemma, man får i sig frukt enkel och supergott. Perfekt också när man vill ha sötsaker, men inte ska äta dem.

fredag, september 14

Hälsa På Fievel

Detta är "vår" lilla burma Fievel.



Mamma Zanella, en av världens goaste katter.



Meanwhile In NY

På senaste har det varit lite att stå i. Jag tänkte uppdatera er imorgon, men tills dess får ni kika på något jag kikat på idag.

Alla koola street-outfits från NY Fashion Week från kända och okända aktörer.

http://www.fabsugar.com/Fashion-Week-Street-Style-Spring-2013-24805047

Go go, fashion awaits...

Cara Delevingne finns givetvis med bland bilderna.

fredag, september 7

How To Dress Thin

Det finns en massa tips och trix när det kommer till att slimma till sig med hjälp av kläder. Hur man slimmar min kroppstyp (breda höfter, smalare midja) kommer här.



Jag brukar tänka på tre nyckel-delar. Axlar, midja och ben.




Här använder jag en midjekort kavaj med välmarkerade axlar. Det ger en avsmalnade effekt till höfterna. Att spetsa till axlarna och bredda dom något smalnar alltså av höfterna tack vare att den raka linjen från axlarnas ytterdel blir bredare eller i samma bredd som höfterna. Prova så får ni se.

Skapa balans mellan axlar och höfter.

Använder man dessutom en byxa med hög midja och vidare ben, förlänger man benen samtidigt som man markerar midja för den där timglas-effekten. Till detta får man gärna bära lite klackar. Hög midja, tillsammans med lite klack, ger illusion av längre ben.



Just denna kavajen med bara en knapp precis vid bysten är väldigt figursmickrande. Fungerar också utmärkt med en pennkjol (vilket inte egentligen rekommenderas till min kroppstyp) eller en mer utsvängd kjol. Toppen får gärna vara i någon roligare färg än denna jag har på mig på bilden.


 Lägg till lite roliga accessoarer och sen är du good to go.



Jag sminkar med lila, inte helt oväntat.Eyeko Line And Shine är en penna som är mycket enklare att använda än traditionella skuggor om man liksom jag är ganska dålig på ögonsmink. Måla på och sudda med en pensel.


Glittriga havet naglar skapar jag med Essies Lapiz Of Luxury som grund och OPIs Piroutte My Whistle ovanpå.

Och innan man är redo för äventyr gör man en god och nyttig frukt- och bärshake i sin nya lilla mixer. Bästa mini-mixern jag provat kommer ifrån Fasett. Den är liten, smidig och lättdiskad. T fick den i födelsedagspresent och jag har redan använt den tre gånger.


Ni borde känna bästa katten Bono nu efter alla mina kärleksförklaringar till denna underbara skapelse. Nu är det så att Bono fått småbröder och kanske kanske kommer en av hans småbröder få ett nytt hem hos oss.
Bono är ju en supersnygg Bombay hans lillebror är en liten söt brun Burma. Dom är dock helbröder och det är det som gör det hela så underbart.


Flowers In Her Hair

Kristen Stewart gjorde igår sitt allra första sociala evenemang (Toronto International Film Festival) sedan allt skit slog fläkten. Normalt brukar bilder på Kristen gå mig obemärkt förbi, men icke denna gången.

Hon var rent ut sagt skitsnygg i en klänning från mig smygfavorit Zuhair Murad. Med den delikata sminkningen och diskreta frisyren fick jag en liten girl crush.

Det är lite lustigt hur snyggt skandaler och frånvaron av en manlig hälft klär henne.





Första gången jag tyckt klänningen varit snyggare på kändisen än på podiet.