tisdag, januari 31

Phew!

Jag överlevde ännu ett springpass. Fast idag var det mycket tyngre än sist. Dock gör jag alltid magtestet för att se om jag kört hårt nog.

När du kommer hem efter ditt springpass, känn på magen, är den kall trots att du är svettig, då har du kört hårt nog.

Nu ska jag ta mig en lång och varm dusch, laga mat och baka en morotskaka. Började kolla på en film igår också "Julie and Julia", men somnade givetvis. Dock verkar den riktigt underhållande och trevlig, så ska fortsätta idag.

Dessutom ska jag söka ett RIKTIGT spännande jobb idag, ska berätta mer om det lite senare, men nu måste jag duscha.

Den osminkade sanning. Peppar mig själv på morgonkvisten innan springskorna ska på. Det var fanken svinkallt idag.

Sayonara!

måndag, januari 30

Träning!

När det kommer till träning har vi ett slags hatkärleksförhållande.

Min träningshistoria började med fotboll på ganska hög nivå (div 2), sedan innebandy och en del volleyboll. Dessutom bodde jag i slalombacken under hela min uppväxt, fast det var mer nöje och aldrig något jag såg som träning.

När dessa karriärer lite började fallera, tränade jag en hel del på gym. Så till den grad att mitt mål var någon typ av fitnesstävling. Det blev aldrig så, men träningen var väldigt fokuserad och planerad.
Jag och min roomie/vän M och två stora starka muskelkillar körde i stort sett 5-6 dagar i veckan.

Min gamla träningskompis Magnus är i sjukt bra form. Bild lånad ifrån coachonline.org

När jag sedan flyttade söderut började jag att arbeta med träning. Jag utbildade mig till Schwinn-instruktör (spinning), BodyPump-instruktör och instruerade i gymmet. Detta gjorde jag i cirka tre år och sen blev jag less.
Utbildningar varje helg, pass klockan 7 på morgonen, ibland tre pass per dag. Det blev liksom för mycket och hela gymvärlden började gå mig på nerverna.

Jag ledsnade och började ägna mig åt utomhussporter, åkte en jädra massa inlines och var ute och sprang. Dessutom lät jag tillverka ett par egna hantlar, som jag tränade med hemma.

Sen har det inte blivit så mycket alls. Latmasken tog vid och jag cyklade så mycket när jag bodde i Umeå att jag aldrig kände den där paniken. När jag sommarjobbade sprang jag från jobbet och fick liksom träningen då.

Nu är jag dock less på att känna mig otränad. Inte framförallt för vikten, sånt är just nu sekundärt för mig, utan mer att känna sig stark och uthållig.

Att kunna lyfta en tung låda, springa till affären utan att vilja dö när man kommer fram eller bara det faktum att kunna dansa en hel kväll. Jag vill ha kondition och styrka, jag verkligen hatar att känna mig svag.

Så igår gick jag ut och sprang och körde lite övningar för bröst/rygg/mage. Visst höll jag på att svimma på min springtur, men jag försökte fokusera på att om en månad kommer detta vara en piss i Mississippi. Man måste börja någonstans.

Hela kvällen kände jag mig betydligt piggare än jag känt mig på flera månader, dessutom åt jag med gott samvete och somnade skönt på kvällen.

Min filosofi när jag tränade som mest var: "Ät inte så du måste träna. Träna så du måste äta".
För en matglad människa som mig är det inte ens tänkbart att sluta äta eller leva på begränsat kaloriintag. För mig handlar det om att träna så att jag helt enkelt kan äta i stort sett vad jag vill, när jag vill.

Man ska alltid ha något som motiverar en, en mentalbild man fokuserar på. Det kan vara en mentalbild av ett plagg man vill komma i, eller en kroppsdel man vill forma eller en form man vill komma in (se sig springa ett maraton exempelvis).

Just nu har jag en helt sjukt överdriven bild av en tjej som motivation, men funkar det så funkar det.

Den pinsamt svåråtkomliga kroppen nedan är min morot.


Man måste börja någonstans och din mentala morot är helt och  hållet din, funkar det så funkar det. Vad andra sedan tycker, låt dem tycka. Det är din kropp och bara du, och du själv, kan få den i form. Här spelar inte pengar, framgång och allt sådant någon roll, att komma i form kan inte köpas för pengar. Visst man kan väll fettsuga och sånt skit, men man får knappast styrka eller kondition av det. Jag kan vara en fattig konstnär, men jag ska fanken vara en fattig och vältränad konstnär!


Dessa bilder ska gå in i min träningsdagbok som "Dag 1" och vara minnen för hur allt startade. Jag hoppas att jag kan se tillbaka på dem och minnas hur hemskt det var och aldrig vilja tillbaka dit.

söndag, januari 29

lördag, januari 28

8 Mars.

Nästa samarbete i modevärlden, "Marni at H&M", den 8 mars.

Detta är ett samarbete jag tror kan vara väldigt lukrativt och snyggt. Så var beredd att fånga guldkornen så fort det är dags, som ni vet går dessa kollektioner åt fortare än pepparkakor på julen.

Första och enda bilden jag sett av kollektionen.

torsdag, januari 26

Sherlock Fever!

Jag kan verkligen inte sluta tänka på "Sherlock". Den är så fruktansvärt bra. Dessutom kan jag inte få nog av Moriarty.

Kanske den snyggaste tributen EU hittade jag på youtube. Se och njut mina vänner, se och njut...

Extra Glitter av Glittra!

Jag har alltid haft en liten girl-crush på Gwen Stefani, men jag är också av den åsikten att alla tjejer borde ha det. Hon är en jädra skön person och lite av coolhet personifierat.

Hon är en av få tjejer i musikbranschen just nu, som faktiskt började sin resa emot framgång i ett garage. Dessutom fixade hon sin stil helt utan hjälp av nutidens stylister och trendsättare.



Redan när jag föll pladask för "No Doubt" och låten "Just a Girl" i mitten av 90-talet, började min lilla kärleksserenad. En grupp som blandade grunge/SKA/punk och en sångerska som var helt tokig på scen. Gwen såg ut som en pinuppa direkt hämtad från 50-talet, men klädde sig som att hon sytt om alla sina secondhand kläder och slängt på dem lager på lager. Alltid tajt överdel (gärna avklippta linnen) med vida baggy-byxor och massor med accessoarer. Allt såg ut som hon slängt på sig något som var skönt och lätt att röra sig i, men ändå med en feminin touch. Sen var alltid make-upen och håret flawless i sann 50-tals anda.




Jag var väldigt inne på samma stil just då, och här kom någon att bli inspirerad av. Ens budget var väldigt begränsad så att se cool ut var tvungen att vara billigt, sen hade alltid 50-talet tilltalat mig, och i kombination med grunge blev det ju sloppy med en twist av glamour.



Deras första riktiga hit "Just a Girl", tordes ha tilltalat alla tjejer då. Med textrader som:

Take this pink ribbon off my eyes
I'm exposed
And it's no big surprise
Don't you think I know
Exactly where I stand
This world is forcing me
To hold your hand

Mitt i den explosion av manliga grungeband kommer ett band med en tjej som frontfigur, som dessutom argt påpekar hur hon bara är "en tjej".

Det är ju nästan tjugo år sedan och vi var inte riktigt var vi är idag på den fronten.

Hela "No Doubt"'s "första" skiva handlar i stort sett om Gwen och basisten i bandet, Tony Kanals, förhållande. Bara det är väldigt häftigt, att dom har så pass mycket självdistans att dom kan skriva hitlåtar om deras kraschade förhållande, och dessutom göra det tillsammans. Låten "Don't Speak" från skivan är vad jag skulle kalla en riktig megahit, och skivan "Tragic Kingdom" är en av dom mest sålda genom tiderna.



Sen vet vi ju alla hur det gick. Gwen gjorde ett väldigt lyckat soloprojekt på sidan av, med gigantiska hits som "What You Waiting For" (apsnygg musikvideo), hon startade sitt klädmärke L.A.M.B och gifte sig med Bush-sångaren Gevin Rossdale och fick (hittills) två barn.



Hon är fortfarande skitsnygg och minst lika cool, om inte coolare, nu klädd i Haute Couture istället för secondhand, men alltid lika cool och iögonfallande på röda mattan, med sin egna stil.




Man sparar alltid det bästa till sist, för i år smäller det. Då kommer "No Doubt" med ett sprillans nytt album som dom har arbetat med under en längre tid. Det ska bli riktigt spännande att se vad detta band, som en gång startade i ett garage i Anaheim, lyckats med denna gång.

Se Gwen och Tony prata om den nya skivan nedan.

onsdag, januari 25

Mixed Apples!

Visste ni att för tjugo år sedan vägde modeller i snitt 8% mindre än en vanlig person, idag väger modellen i snitt 23% mindre. Att vara smal har blivit något som vi direkt kopplar till en hälsosam livsstil, en sund kropp är inte alltid en smal kropp och vise versa.
Det är ganska skrämmande vad man får för syn om man är väldigt intresserad av mode, så även jag.
Det är som Eva Longoria berättade om i en intervju. När hon mådde som sämst efter sin skilsmässa, tappade sin matlust och gick ned en massa kilon, då kom folk fram till henne och sa att hon såg så snygg och hälsosam ut. Hon tyckte det var lustigt med tanke på att hon aldrig mått sämre i hela sitt liv.

En annan intressant och ganska irriterande historia är den om dörrmattan vs skylten.

Om ni har missat historian ska jag dra den snabbt.

*År 2008 skapar konstnären Tori LaConsay en skylt som hon hängde upp vid gatan för att sprida lite glädje. Hon fick inte ett enda penny för detta, utan det var något hon gjorde för skoj skull.

*År 2011 Skapar H&M dörrmatta, örngott och handdukar med nästintill identiska tryck.

*När Tori ser detta blir hon chockad men gör inget. Hennes vänner blir dock rasande och mejlar H&M men får tillbaka detta:

We employ an independent team of over 100 designers. We can assure you that this design has not been influenced by your work and that no copyright has been infringed.

Dessutom hävdar H&M att det inte finns några liknelser mellan hennes skylt och deras produkter.

Så har H&M tagit en oavlönad konstnärs gatuverk och gjort den till en massiv dussintillverkad pengagris? Avgör själva nedan.



Lite äcklad blir då jag i alla fall.

Jag är ju fortfarande så himla sugen på att klippa lugg och har varit det nu i flera månader. Nu såg jag dessutom bilder från Kate Moss's reklamkampanj för "Mango" och blev ännu mera sugen. Hon är riktigt het där.





En lugg, lite färg och toppning på mitt slitna och fula hår kanske?



Vildvuxet som ---.

Älskar!

Se denna och du kommer att bli lycklig!

Ja tack!

Det ska bli en ära att få sätta sig i biostolen och njuta av denna. Ni har säkert sett trailern, men den tåls att se igen.



Och när Ridley gör filmer använder han sig nästan alltid av ljudkillen Per Hallberg, dock verkar det inte så denna gången. Vet ni inte vem Per är, checka in hans gedigna meritlista HÄR

Per har jobbat med ikoniska filmer man bara kan drömma om att få peta på. Dessutom har han vunnit två Oscars för "Braveheart" och "The Bourne Ultimatum". Vi kan konstatera att han kan ljud och är hett eftertraktad i drömfabriken.

År 2008 fick jag äran att träffa och lyssna på denna mannen. Han verkar vara extremt ödmjuk och inte att förglömma ett geni när det kommer till att ljudsätta film. Ljudet står ju trots allt för en gigantisk del av filmupplevelsen, att titta på en film mutat är som att tugga ett tuggummi utan smak.
Jag är ju en sådan person som kan bli kär i en film för att rätt låt fanns på rätt plats, dessutom lämnar jag inte lägenheten utan hörlurar, så för mig betyder ljud 90% av en film, men också av mitt liv. Man kan säga att jag ljudsätter mitt liv. I need a theme song!

Kontentan av det hela är att Ridley och Per är riktigt goda vänner. Vi älskar Per för hans insatser i andras verk och vi älskar Ridley för hans skapande av mästerverk. Nu får vi hoppas att "Prometheus" är så bra som jag tror den är.

Per Hallberg

Sist, men väldigt långt ifrån minst, hoppas jag alla har sina pompom's redo för Oscarsgalan...

With Sugar On Top!

Det sista jag minns var att vi spela Zelda på Wii, sen däcka jag tydligen och vakna 01:30. Jag har sovit bort exakt hela tisdagen, stackars T han har nog försökt väcka mig åtskilliga gånger. Nu ligger han och sover eftersom han ska upp 05:00, sicken röta.

Satt och gick igenom mina mejl när jag vaknade, oh lord have mercy, har ni sett Agent Provocateur nya kollektion. Den är så snygg så jag bara dör.

Mina två favoriter, som måste bli mina på något sätt är:



Setet heter dessutom Ariel, efter Disneys lilla sjöjungfru och jag avgudar ju Disney-filmer. Sen härstammar säkert myten om henne någon annanstans ifrån, men i min värld är det Disney. Ni hittar setet HÄR




Detta setet är så roligt och flörtigt på samma gång, med dom söta prickarna. Setet heter Sprinkle och den det ser ut att vara den skönaste BH:n jag någonsin sett. Du hittar hela ljuvligheten HÄR

Nu till lite annat.

Så här snygg var Jessica Alba på en fancy pants fest signerad Chanel. Festen hölls i Las Vegas och alla inbjudna fick åka dit och tillbaka i privatflyg. Vi kan väll konstatera att Chanel-folket vet hur man fixar en bra fest.

Ni som följer hela Rachel Zoe mogulen vet att Brad Goreski är den som klär Jessica nu för tiden. Mycket lyckat.



Tydligen trodde alla att Diane Kruger var i väntans tider, så även jag när jag såg bilden, men det är hon inte. Kanske inte den bästa klänningen om man inte är just gravid.

Någon jag tror man ska hålla ögonen på är Max Irons, son till Jeremy Irons. Det känns som att en massa kändisbarn blivit stora (både i ålder och stjärnstatus) just detta och föregående år och det lär inte sluta.
Denna 26-åring har mest jobbat som modell, men ska nu satsa helhjärtat på sin passion skådespeleriet. Vi får se om han kan bli lika stor som sin Oscars-belönade pappa.




Max poserande för Macy's INC.

tisdag, januari 24

221B

Om det fanns en fet stämpel med ordet "KVALITET" som man fick stämpla på saker som är snäppet bättre än allt annat, då skulle jag stämpla hej vilt just nu.
Jag har precis sett klart "Sherlock" säsong två och det är så jädra snyggt och bra så jag vill gråta.

Sista avsnittet är bland det bästa jag sett på TV, hands down.

Båda säsongerna är bara tre avsnitt, dessutom är alla avsnitten berikade med ett gudomligt soundtrack, eller vad sägs om Nina Simone blandat och Rossini?

Ni kommer aldrig se något annat än Moriarty när ni hör Rossini hädanefter.
Okej, är ni "Clockwork Orange" fanatiker lär det vara en svårt att tvätta bort den slagsmålsscenen ifrån näthinnan.

Ni kommer dock vilja höra Nina Simone efter ni är klara med säsong två, jag lovar. Så jag besparar er sökandet.




Benedict Cumberbatch och Martin Freeman gör sig alldeles utmärkt som Sherlock och Dr Watson.


Andrew Scott gör den bästa Moriarty på länge.

torsdag, januari 19

Woot?

Hur kan en tröja bli större när man tvättar den?? Jag har så många gånger i mitt liv krympt kläder.
Ja, jag menar bland annat dig underbara rosa kashmir-kofta som blev storlek baby efter tvätten.

Nu har dock det mest oväntade tvättresultatet inträffat. En helt perfekt normal undertröja i underbar kvalitet, blev storlek XXL efter tvätt. Why washing-gods why?

Detta var alltså en tajt tröja som slutade precis vid byxkanten. Det gör den inte längre kan vi konstatera.


Ärmarna är fånigt långa och den har blivit så himla bred upptill, framförallt kring armhålorna.

måndag, januari 16

Golden Globes!

Det har ju varit fancy pants fest i drömfabriken Hollywood och Golden Globes har delats ut. Den "lilla förfesten" till den stora Oscarsgalan brukar bjuda på en hel del fina klänningar i kategorin svindyr. Så även i år.

Här kommer några smakprov, först på snygga outfits...


Emma Stone.

Sofia Vergara

Salma Hayek


...och så dom som inte föll mig i smaken...

Amanda Peet. För mycket spets, för mycket volanger, för färglöst på ett tråkigt sätt. Sandaler?

Jessica Biel. Samma som ovan + mormors gardin. Tråkiga skor.

Natalie Portman. Jag fattar inte den här klänningen alls. En lite hylla att vila armen på, vid höften? Lanvin, gör om och gör rätt. Natalie är alldeles för söt för att ens kunna kläs dåligt.


Piper Perabo. Genomskinlig klänning på Golden Globes känns så fel. Jag kan se dina trosor!

Morena Baccarin. Samma som ovan, fast boobs! Inge fel att visa lite cleavage, men det här var inte smickrande i mitt tycke, ordet taxöron var det första jag tänkte. Elakt som sjutton, men jag är ärlig nu.


...och så några sådana varken bu eller bä klänningar.

Zooey Deschanel i en "one of a kind" Prada.

Mila Kunis. Fint, men så himla tråkigt i mitt tycke.


Angelina Jolie. Jag tyckte hon var riktigt vacker, och lite annorlunda emot hur hon brukar klä sig på galor. Japan var det första ordet som poppade upp när jag såg henne. Hon ser ut som en geisha och ja, flaggan.

Borta Bra!

Då var man hemma, efter en liten minisemester. Vi har haft det alldeles ypperligt. Bröllopet blev riktigt lyckat, systeryster var så där glittrande vacker och festen var en stor succé.
Nu är Herr och Fru på Karibien-kryssning, något dom nog verkligen behöver efter allt fixande och donande.

Jag måste tyvärr medge att i stort sett alla bilder jag tog blev riktigt dåliga, men turligt nog fanns en fotograf i lokalen som fotade under hela kvällen. När dom bilderna är färdiga, ska jag försöka komma över dem.

Min syster och hennes man hade skapat en otroligt skön atmosfär, med ett Norrlandsrum och ett Orientaliskt Söderhavsrum. Det var disco på övervåningen och undervåningen bestod av härliga mingelrum, samt buffé med diverse godsaker. Baren var fri och champagnen flödade. Folket hade helt enkelt riktigt skoj och allt var i sann anda a la brudparet.

Golven var klädda med konstgräs, ljusslingor och tyger prydde väggarna och överallt var det så där underbart mysigt.

Maten var utsökt och samtidigt rolig och genomtänkt. Chokladfontän och varmkorv med bröd blandades med löjrom och Västerbottensostpaj (kanske världens längsta och knepigaste ord). I baren fick man beställa exakt vad man ville och en riktigt duktig bartender blandade snabbt till goda drinkar.

Nu återstår det bara att gratulera det underbara brudparet. Jag tror aldrig jag träffat två människor som är så gjorda för varandra som dessa två. Tyvärr har jag inga bilder på dom vackra ringarna som paret bytte med varandra, men det ska jag också försöka komma över när jag kan, för dom är riktigt unika och charmiga.

Jag är lite mossig i huvudet så jag ska inte ens försöka skriva något läsbart, utan avslutar med lite bilder av extremt dålig kvalitet.

Preppning i det som skall bli ett kök, men som är under ombyggnad just nu. Spisen är så fin från märket Smeg.

Lampan med små fåglar, kanske sötast EU.

Dessa ljusslingor med små bollar i olika färger hängde överallt. Jag älskar som, så himla söta. Tydligen får man dessutom bestämma färgkombinationen själv när man beställer dem. Vet dock inte var Frun hittat dem, men ska ta reda på det.

Sötaste paketet jag sett. Domherrar i ull och små kvistar.


Alla godsaker som skulle njutas av i chokladfontänen prepas.

När alla gått hem, kunde jag äntligen fota bar-rummet, som ständigt var fyllt med folk.

Lite rester att mumsa på.

Dom Japanska tavlorna var en personlig favorit.

Jag fotade tydligen trappan också, och eftersom det är ett av få foton som faktiskt gick att se får den vara med här.


Pappa sitter slutkörd i soffan och njuter av lugnet. Tavlorna är gjorda av parets vän och är givetvis avbilder av dem.

T var så stilig. Han gjorde en surgubbe-min här, han kommer nog inte gilla att jag lägger upp denna bilden, men jag tycker han var så söt.

Mer "efter festen"-bilder.


Brudparet myser i sin nya Fatboy-saccosäck. Om några timmar bär det iväg till USA. En Fatboy står högt på min egna önskelista, dom är så extremt sköna.


Så här såg jag ut, det blev den röda klänningen ifrån "Emmy". Skorna och allt det andra hann dock inte komma från Topshop. Lite tråkigt när jag betalade 180 kronor extra i frakt för att få paketet extra fort. Nu har det dessutom tagit 7 dagar (exklusive helgdagar) och när man betalade extra skulle man få paketet inom 6 arbetsdagar. Det kan vi med facit i hand konstatera att det inte är värt och framförallt att det inte fungerar.

Vad jag dock kan rekommendera att handla in snabbt (innan dom tar slut) är dessa shorts ifrån H&M för endast 199 kronor.




Dom funkar lika bra på vintern (med tjocka strumpor under) som på sommaren.Sen behöver man ju inte se lika sur ut som mig när man har på sig dem.