Inte bara har han gjort några av dom serier och filmer som påverkat mig allra mest, utan han verkar också vara en underbar människa. Han kallar själv sin komedi för mänsklig komedi och det är exakt så jag känner.
Jag kände mig alltid utanför tittandes in när jag bodde i Kiruna, halva tiden levde jag i verkligheten, men mestadels i fantasin. Den konstanta känslan av inte höra hemma eller gilla samma saker som mina vänner, gjorde mig bara osäker och tog tyvärr död på en jävligt kool del av mig jag hade som barn.
Då, visste jag inte att man skulle skämmas för saker, eller bry sig om andras åsikter. Man var sig själv, på vinst eller förlust. Sen började saker smyga sig på...
Totalt orädd och fantasirik byttes emot blyg och en inre kedja runt ett kreativt monster som ville ut. När den inte fick komma ut, åt den upp mig inifrån. Jag började tro att jag inte var okej, det var inte okej, du ska vara som andra, och även om du inte är det, ska du låtsas vara det.
Om bara serien "Freaks and Geeks" kommit något år tidigare. Då hade jag kanske lyckats rädda den delen av mig jag så in i helvete saknar idag.
Därför blev jag manusförfattare, för hade inte jag tittat så mycket film och serier i min ungdom, hade jag med allra största sannolikhet inte levt idag.
Som jag berättat tidigare låste jag in mig i ett år, försökte hitta någon mening med livet, och tittade på allt jag kom över. Film var det enda som gav någon sorts mening till ett meningslöst liv.
Det låter hemskt, men så är det. Jag vill inte leka martyr nu, utan bara försöka få er att förstå hur mycket en endaste film kan betyda för en liten människa. Det kan ge hopp till något som är totalt hopplöst.
Judd gör filmer som känns i själen, men han gör det med en komiskt touch. Är saker roligt, har man lättare att ta åt sig av det, oavsett hur allvarligt ämnet än må vara. Men det finns alltid en gnutta allvar, och en smula tragik bakom dom otroligt roliga scenerna.
Om ni inte sett "Freaks and Geeks" har ni säkert sett någon av hans filmer, för att nämna några:
"40 Year Old Virgin"
"Superbad"
"Knocked Up"
"Pineapple Express" (producent)
"Bridesmaids" (producent)
Dessutom har han gjort "Funny People" med Adam Sandler, som är ett typexempel på hand komiska timing i scener var man egentligen inte ska skratta. Som det faktum att man verkligen skrattar rakt ut när Adams karaktär får beskedet att han har
en obotlig form av cancer. Adam och Seth Rogen (tillsammans med Judd givetvis) visar tydligt hur extremt duktiga och talangfulla dom är.
Hade någon kommit till mig och sagt: "Du ska skriva en film där huvudkaraktären får veta att han ska dö av en obotlig och hemsk sjukdom. Vi vill att när han får beskedet av sin läkare, ska alla i publiken skratta, och du ska göra det på ett smakfullt sätt".
Då hade jag sagt: "Syntax Error" *BOOM* (jag som sprängs av overload).
Dessutom är Judd gift med Leslie Mann och har kanske världens sötaste barn (ni ser dem bland annat i "Knocked Up"). Leslie är helt underbar hon också, och har alltid det där härliga och genuina skådespeleriet i alla roller hon spelar.
Judd och Leslie med barnen Maude och Iris.
Det var nog allt jag hade att säga just nu, men tills vi ses igen. Sayonara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar