tisdag, juli 12

Everyone is leaving, but I'm still with you.

Underbart! Cykla hem i ösregn, med "trettiograderskläderna" man slängde på sig på morgonen. Jag höll på att frysa rumpan av mig. Vit T-shirt + ösregn, not a good combo, för mig, men kanske underhållning för bilisterna som körde förbi mig.

Jag måste fixa glasögon, linser är fanken inte skönt längre. Dom skaver och är irriterande. Hade jag haft ett par snygga glajjor hade jag kunnat skippa linser lite oftare. Jag hittade ett par i Stockholm under helgen, som jag tror jag ska investera i.

Jo, jag var en kortis i Stockholm. Sov på hotell och åt hotellfrukost. Myste med mitt hjärta och träffade vänner. En bra dag! Fler människor borde ta in på hotell ensamma och bara känna lugnet. Det är som terapi för mig.

Jag är en lapplisa. En sån där som kommer på saker och skriver det på lappar, som hamnar exakt överallt. Hela min jobbkavaj är full med små gula post-it lappar med nedkluddade saker.
Idag hade jag skrivit Janne Josefsson. Tydligen störde jag mig som fanken på honom, mest för att jag tycker att han och Lennart Ekdal är för pretto och tar sig själva på sådant stort allvar att man tror att dom möjligen skulle skita ner sig om dom skrattade. MOST BE SERIOUS! MOST LOOK SERIOUS! Våra seriösa djupgrävande journalister är awesome.
Man kan som tänka sig hur fint marmorerad den marmorpiedestal är var dom placerar sig själva. Och God forbid att det skulle finnas snygga tjejer som var duktiga journalister. Nej nej, man måste vara en grå gubbe med djupa bekymmersrynkor och med ett allvarligt uttryck ständigt fastklistrat.
Jag har hört historier. It isn't pretty.

Nog om det, min prettomätare slår bakut.

Jag har fortfarande inte hittat kameraladdaren, något som gör mig så frustrerad så hälften skulle vara nog. Mobilen är verkligen allra sista utvägen när det kommer till bilder. Jag är en kass fotograf, men mobilen är en värre kamera.
For what it's worth...

Hotell, ohh how I love thee...




Mina kläder från Hope som jag bokstavligen bor i just nu. Som att gå naken, fast ändå inte. Vad jag försöker säga är att kläderna är jädrans sköna. Här vänds det inte på bilder. Sideways it is.


Working hard or hardly working? Mycket jobb blire...


Kissebejbis som vill bo hos mig. Nu måste jag fundera om den ska få det. Den lilla rackarungen. Hon är så petit det lilla livet.

Det tokregnar ute, sånt får mig alltid att känna mig så trygg när jag sitter inne i värmen. Kallt, mörkt och regnigt ute, mysigt inne. Regnet verkligen sprättar emot rutan. Att så lite kan få en att må så bra.

När jag gick i tvåan på gymnasiet fick vi access till ett förråd där alla läroböcker fanns. Jag och min kompis M tyckte att det gav oss rättigheten att ibland pilla ner en och annan bok i väskan. För det var inte bara tråkiga matteböcker, utan också vanlig hederlig litteratur.

Jag lyckades en dag få med mig en diktbok som snabbt blev en stor favorit. Boken är sedan länge försvunnen, men i mitt minne har en liten dikt etsat sig fast. Vem som skrivit den, eller om jag minns den korrekt, vet jag inte, men här kommer den:

"Jag talar om oro och ensamhetskval,
jag tigger dig om att förstå mig.
Men ändå jag sållar försiktigt mitt tal,
jag släpper dig aldrig inpå mig.

Försiktigt, försiktigt, man vet inte än,
kan inte så säkert bedöma.
Men vad är jag rädd för, du är ju min vän,
nu har jag väll inget att gömma?

Åjo, säger skräcken som bor i min själ,
javisst, det är alldeles riktigt.
Det sanna inom oss skall tigas ihäl,
försiktigt, försiktigt, försiktigt."


Jag tycker än idag att det är den bästa dikten jag någonsin läst och den dikten som faktiskt känns i mig varje gång jag rabblar upp den i skallen.
En konstnärssjäl som jag anser mig vara, tycker alltid att man blir kvävd av verklighetens måsten. Att få bara vara jag, är så jädra svårt.

Jag vill skriva, jag vill skapa och jag vill förmedla. Like the big PRETTO I am.

Varför jag går med ipoden (som jag för övrigt har en rejälv beef med nu) 24/7, beror på att musik ger mig bilder i hjärnan. Jag ser filmer, scener och låter min hjärna leka. Den behöver det.

Nu mina vänner ska jag bädda ner mig och njuta av regnet utanför, tänka på T, skicka fina kärleksfulla vibbar till min Far och njuta av att jag har sovmorgon imorgon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar